Troll!

Jag tycker det är spännande med gamla seder och gammal folktro, vilket kanske märks. I Hemmets Journals tidning Jul och traditioner från 2013, kan man även läsa om att man förr trodde att avlidna anhöriga kunde komma och knavka på fönstret under julnatten. Spännande tycker jag!
 
Kanske inte lika spännande var väl att man även trodde att trollen kunde komma på besök. De kunde gå raka vägen in till köksbordet och kräva att få mat, fick de då ingen mat kunde de ställa till med elände hela följande år.
Skulle det komma troll hit på julafton skulle jag gärna bjuda dem på mat, vare sig de hotade att ställa till med elände eller inte. :)
 
 
Bara de inte är lika elaka som trollen i den norska filmen Trolljägaren som vi varje år brukar titta på innan vår fiskeresa till Norge förstås...........
 

Jultomten!

Många tror att jultomten är en människa som har klätt ut sig. Särskilt när han vill vara fin och har satt på sig sin röda kapprock.Från början var jultomten en storväxt ladugårdstomte, som blev kallad jultomte efter att han råkat dela ut gåvor.
 
Detta hände 1580, då en pojke satte ut en skål gröt dan före julafton. Tomten råkade höra då pojken lurade sin lillasyster och sa att om hon var snäll så skulle tomten lägga något fint i hennes skål, men om hon var dum skulle den vara tom. Tomten kom att tänka på Olof Skötkonung som delat ut presenter till sina män 8 dagar efter jul.
 
Tomten sa tyst för sig själv att " Skrattar bäst som skrattar sist". Så det var faktiskt självaste tomten som myntade det uttrycket! Hur som helst så lade tomten 2 st silverpengar i skålen. Detta blev sedan något tomten gjorde varje år, han stoppade pengar eller godsaker i alla möjliga skålar och byttor. Människorna blev glad och kallade honom för jultomten. Jultomtens son flyttade till Mora och är idag chefstomte. Jultomtar finns dock i hela landet och de har alla en egen gård och en egen verkstad, de får då uppdrag av tomten i Mora.
 
 
Källa: F. Ingulstad, S. Solem, Tomteboken, Rabén & Sjögren
 

Hustomten!


Hustomtarna bor uppe på vinden där de sover i ullvantar eller gamla skor, de hör till småtomtarna.De hittar gärna på alla möjliga upptåg, som att hänga i pendeln till moraklockan eller att klättra i blommor. Når de inte dit de vill så ställer de sig på varandras ryggar.
 
Stökiga vindar med mycket saker gillar de, de gillar även köksskåp och vedlårar, samt att gömma sig i korgar med nystan. Att kravla ner i gamla stövlar och skor är en annan favortitsysselsättning. Förr höll de liv i elden och vaggade små gråtande barn.
 
Numer har de dock dragit sig undan lite. De gillar inte elektriskt ljus, tvättmaskiner och dammsugare som väsnas. Man ska dock vara rädd om sin hustomte, det betyder lycka och välstånd att ha honom kvar, flyttar han så kan hemmet drabbas av olycka....
 
Jag är rädd om min tomte, därför har jag en stökig vind! Katten tycker även han om att vara däruppe, kanske är han och tomten bästa kompisar. Jag undviker även att använda dammsugaren allt för ofta, av hänsyn till tomten. :) 
 
älvor,folklore,sägner,sagor,Skandinavien,svensk,Sverige,tomtar,varelser
Bild: http://office.microsoft.com/sv-se/images/results.aspx?qu=tomte&ex=2#ai:MC900432165|
 
 
Källa: F. Ingulstad, S. Solem, Tomteboken, Rabén & Sjögren

Skogstomten

Det är dessa tomtar som det finns flest av. De brukar bo i en trädstam eller i en gammal stubbe,
böjer man sig ner och kikar kan man ibland se dörren. Den är aldrig låst, men vi är för stora för att komma in.
Ibland kan de flytta in i en ödegård, det vill säga en gammal övergiven myrstack, man kan se hålet som är ingången.
 
Tomtarna är mycket hemkära och blir väldigt ledsna om de måste flytta. På hösten samlar de nötter, bär, rötter och frukter inför vinterna. De brukar använda djurstråken som vägar även om de föredrar att gå i öppen terräng. Regnar det så går de ofta under ormbunkarna och ibland använder de en flugsvamp som paraply.
 
På vintern brukar de åka skidor och skridskor och gå på julkalas. De använder katter och kaniner till att dra släden, vesslan får dra pulkan och ibland tar de sig en ridtur på en hare. Skogen är full av faror även för en tomte och det händer att en räv av misstag fångar en tomte. Även om den snabbt spottar ut tomten igen så är det en hemsk upplevelse för dem båda. Vårfloder kan i bland föra iväg en liten tomte och han får lång väg att vandra för att komma hem igen.
 
På vissa ställen har man satt upp gärdesgårdar för att skydda tomtarna mot stormar som annars lätt sveper iväg en liten tomte, åtminstone hävdar tomtarna själva att det är det som de är till för. Råttfällor, motorsågar, snöras, åskväder och bränder är andra faror de har att akta sig för.
 
Källa: F. Ingulstad, S. Solem, Tomteboken, Rabén & Sjögren
 
 
 

Tomten

Folklivsforskaren Ebbe Schön beskriver i sina böcker både tomten och andra väsen och det är så fascinerande att läsa hans berättelser om gammal folktro. Förresten gammal folktro, jag tror nog lite nu med jag....
Tomtegubben ska inte blandas ihop med den tomte som numer kommer på julafton med paketen, nej tomte gubben var ofta både sur och vresig. Men han tyckte om djur och särskilt hästar. Höll man sig väl med tomtegubben arbetade han hårt för gårdens bästa. Han var med när kon skulle kalva och han var en mästare på att tröska. Ofta jobbade han på nätterna och det hände att han var ute och stal säd från grannarna. Det under förutsättning att han trivdes på gården förstås. Blev han arg kunde man minsann få sig en spark i baken, eller så ställde han till med andra olyckor.
 
Tomtegubben visade sig sällan, men han sägs vara hög som ett barn och klädd i gamla grå och slitna vadmalskläder. Ibland hade han dock en röd luva på huvudet. Vad skulle man då göra för att få honom att trivas och vara nöjd? Ja, det var nog viktigt att man var snäll mot djuren och skötte gården. Sen ville han gärna smaka av julmaten, oftast fick han en skål risgrynsgröt, men, det var viktigt att man inte glömde att lägga en smörklick på gröten!
 
Ja, vem vill inte ha en tomte till hjälp? Men vi har en alldeles egen tomte vi som heter Fredrik! Honom är vi rädda om! :)
 
Källa: Ebbe Schön (2000), Älvor, troll och talande träd, Sundbyberg:Semic
 
 
PS! Som julklappstips kan jag verkligen rekommendera någon av Ebbe Schöns böcker!