Monicas Jul

Folklivsforskaren Ebbe Schön beskriver i sina böcker både tomten och andra väsen och det är så fascinerande att läsa hans berättelser om gammal folktro. Förresten gammal folktro, jag tror nog lite nu med jag....

Tomtegubben ska inte blandas ihop med den tomte som numer kommer på julafton med paketen, nej tomte gubben var ofta både sur och vresig. Men han tyckte om djur och särskilt hästar. Höll man sig väl med tomtegubben arbetade han hårt för gårdens bästa. Han var med när kon skulle kalva och han var en mästare på att tröska. Ofta jobbade han på nätterna och det hände att han var ute och stal säd från grannarna. Det under förutsättning att han trivdes på gården förstås. Blev han arg kunde man minsann få sig en spark i baken, eller så ställde han till med andra olyckor.

 

Tomtegubben visade sig sällan, men han sägs vara hög som ett barn och klädd i gamla grå och slitna vadmalskläder. Ibland hade han dock en röd luva på huvudet. Vad skulle man då göra för att få honom att trivas och vara nöjd? Ja, det var nog viktigt att man var snäll mot djuren och skötte gården. Sen ville han gärna smaka av julmaten, oftast fick han en skål risgrynsgröt, men, det var viktigt att man inte glömde att lägga en smörklick på gröten!

 

Ja, vem vill inte ha en tomte till hjälp? Men vi har en alldeles egen tomte vi som heter Fredrik! Honom är vi rädda om! :)

 

Källa: Ebbe Schön (2000), Älvor, troll och talande träd, Sundbyberg:Semic

 

PS! Som julklappstips kan jag verkligen rekommendera någon av Ebbe Schöns böcker!